Vem gillar Schulmans?

Calle, Alex och Katrin Schulman…

Vart kom de ifrån? Vad gör de egentligen? Varför är de kända och framförallt: VEM gillar dom? Frågorna är många och svåra att svara på.

Första gången jag överhuvudtaget blev medveten om brödernas existens var när de reste runt och delade ut pengar i postkodmiljonären på TV4, ett välkänt b-kändis jobb. Efter detta har deras stjärna bara stigit och helt plötsligt är de överallt och dessutom har Alex äkta maka Katrin begagnat den välkända räkmackan för att ta del av glansen.

Alex har bland annat agerat krönikör i aftonbladet och skandalbloggat på tidningens hemsida. Tillsammans med Calle har han även startat hemsidan Tusen Apor där fru Katrin agerar Sideshow Bob i brödernas humorupptåg. Sistnämnda schulman agerar även partner till Rasmus “Raz” Lindvall i Mix Megapols “Äntligen Sommar”, ett program som jag fått höra till och från varje dag under min sommaranställning på ett sydsvenskt företag.

Med detta axplock av Schulmanska aktiviteter i åtanke undrar jag alltså följande:

Vem gillar Schulmans?

Jag har  aldrig (vad jag vet) hört någon säga: “Schulmanbröder, dom är roliga!” eller Såg du det senaste klippet på Tusen Apor? Fan va grymt! eller “Katrin Schulman, vilken skön tjej!”

Tvärtom så har jag knappt hört någon ens ha någon åsikt om Schulmans, förutom en och annan hatare. På nätet finns dock en hel del hatiska åsikter, bland annat den väldigt talande hemsidan Att Hata en Schulman.

Så återigen vem gillar dessa bröder och denna fru? Troligtvis ingen förutom aftonbladet…

Jag vet i alla fall att Henrik Schyffert inte ville ha honom på sin fest.

later
W

Återupplivning

Nu är det dags att återuppliva denna somnande blogg.

Jag lovar härmed att skriva minst ett inlägg i veckan, hur obetydligt eller intetsägande det än månde vara. Har insett att jag har massor att skriva men glömmer bort det lika snabbt som jag tänkt det.

För er som överhuvudtaget har uppmärksammat att jag bloggat hoppas jag att detta kommer som en glad nyhet… eller nåt…

En Hyllning

Har inte skrivit på väldigt länge, men nu är det dags för en liten hyllning till något av det bästa som finns, nämligen den svenska sommaren!

Ett uttjatat ämne och inte speciellt originellt. Jag vet. Men det skiter jag fullständigt i för det finns inte många saker som får mig att må så bra som en solig svensk sommar som innehåller de rätta elementen.

Vad sägs om midsommar ute på en alldeles speciell ö utanför sölvesborgs kust med vänner öl och soligt väder… eller..

…wakeboardåkning när solen börjar gå ner över en spegelblank valjevik… eller…

…sol, bad och grillning med vännerna en helg i Yngsjö… eller… 

…ljumna kvällar på uteserveringar som befolkas av solbrända glada människor…

Listan kan fortsätta i all oändlighet för det finns som sagt inte mycket annat som är så underbart som den svenska sommaren.

Vi svenskar är så beroende av denna tid av sol och grönska vilket verkligen har märkts under den gångna hösten och vintern. Jag har märkt det på mig själv och på de flesta i min omgivning att den usla sommaren vi hade 2007 satte sin spår i våra sinnen. Svenskarna har varit deppigare än vanligt under det gångna året och det är inte särskilt konstigt efter en regnfylld sommar och en vinter som skänkte oss extremt lite solsken. I Helsingborg var det exempelvis bara 20 minuter (!) solsken under hela december.

Med tanke på att tillvaron blir allt mer stressig är det tydligt att vi behöver den avkoppling som sommaren ger oss. Det finns nog inget folk i hela världen som har ett så speciellt förhållande til sommaren som vi svenskar har, undantaget möjligtvis våra nordiska grannar.

Vi behöver solen, värmen och inte minst naturen. Min kärlek till naturen bara växer och växer i takt med att mitt liv blir mer och mer stressigt och som jag tidigare har skrivit har min uppväxttid i närheten av hav och sjö och skog satt en starkare prägel än vad jag tidigare varit medveten om.

Med risk för att låta pretentiös (men ve fan orkar vara tuff!) vill jag avsluta med Evert Taubes bevingade ord som en hyllning till den svenska men främst den skånska naturen som för evigt kommer finnas i mitt hjärta.

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna. Vildrosor, blåklockor , lindblommor och kamomill låt dom få leva dom är ju så sköna…

 

Språkförbistrad Crème Caramel

Autentiskt instruktionstext för tillagning av Jotis Crème Caramel:

1. Häll den färdiga caramelsåsen i 4-5 små formar

2. Koka upp 500 LTR mjölk (21/2 CUP)och tillsätt Crème Caramelpulver under omrörning. Låt sjuda under1-2 minuter under omrörning. Crème tjocknar inte genast.

3. Häll blandningen försiktigt i formarna med caramelsåsen. Den heta mjölkblandningen är tunn. Den tjocknar när den svalnar.

4. När crème kallnat låt formarna stå i kylskåpca. 1 timme. När crème stelnat stjälp upp på serveringsförslag och servera.

Sammanfattning:

Du uppmanas att koka upp 500 liter mjölk och blanda i en påse pulver på 75 gram och sedan förvara detta halva ton utspädda créme caramel i små formar i din kyl innan du stjälper upp dessa på ett serveringsförslag.

Som extramaterial innehåller receptet dessutom den viktiga upplysningen om att crème inte tjocknar genast!

Lyrics

I got a preminition a notion of that sweet scent of devotion, I thought I lost the emotion, but i guess, the wheels was just out of motion, out of line, but things started moving again the heartbeat started looping again, on and on and over and over, feelings that I can’t articulate, a mind state, of paradise lost, but I cant take the debate, just want a clean slate before its too late…. 

Min Granne

En av mina grannar, eller han är inte min granne egentligen för han bor i huset mittemot mig, men det känns som han är min granne för hans vardagsrum ligger mittemot mitt vardagsrum som han kan se rakt in i och jag kan se rakt in i hans. Förutom när han har gardinerna fördragna, vilket ofta händer.

Det här har inte varit ett problem tidigare för vi har inte sett varandra särskilt ofta, men nu däremot upplever jag det hela som problematiskt, eller snarare jävligt irriterande.

För, av någon anledning så är den här mannen hemma hela tiden varenda dag nuförtiden och tittar på sin gigantiska TV som man kan få en skymt av när gardinerna inte är fördragna. Jag kan bara gissa varför. Antingen har han blivit av med jobbet, eller så gömmer han sig från sina gangster kollegor. Mannen som är flintskallig och i medelåldern bär nämligen alltid svart t-shirt och har “fängelsetatueringar” på ovansidan av sina armar, därmed min något generaliserade bild av vad det är för människa.

Jag är också ganska ofta hemma eftersom jag är student och läser och skriver en hel del i hemmets lugna vrå. Därför är det irriterande att denne man allt oftare ställer sig allt och röker i sitt vardagsrumsfönster och när jag händelsevis är i mitt vardagsrum och tittar han på mig med onda ögon. När våra blickar vid dessa tillfällen möts (vilket jag försöker undvika), ser han på mig med ögon som utstrålar förakt. Det värsta är att det känns som han bevakar mig, eller åtminstone ser efter om jag är hemma när han står där och bolmar och ser miserabel och arg ut.  

Jag har aldrig någonsin sett denna människa ute på stan, men som sagt jag kan bara anta att han har någon ljusskygg anledning till detta.

Återkommer med detaljer om denna ickehändelse vid ett senare tillfälle,

Later   

Jag är smartare än 96 % av er!

Gjorde precis ett IQ test.. på illustrerad vetenskaps hemsida av alla ställen 

Enligt det så har jag högre IQ än 96 % av “populationen”. Som universitetsstudent som har lärt mig kritiskt tänkande undrar jag genast inte helt ogrundat; vilken population?

Ystads? Ukrainas? Ankeborgs?

Jag är inte sen att tycka (veta) att jag är intelligent och att jag skulle vara smartare än många människor det tvivlar jag inte heller på, men jag känner ändå ett visst tvivel i att lita på ett IQ-test där jag anses vara mer intelligent än 96 % av någon form av population.

Skulle dessa 96 % vara resten av världen så skulle jag känna mig ganska nöjd, men jag tror inte det är så. Kanske 70 % 80% men 96 %?

Hur som helst hade jag 127 i IQ enligt det testet, enligt Mensas test har jag 125  (tror jag.. längesen jag gjorde det testet), det ligger i alla fall i den bollparken.

Vad vill jag då säga med det här, ingenting egentligen, mer än att jag är intellektuellt och akademiskt intelligent.. Sen om jag är känslomässigt, organisatoriskt eller ekonomiskt intelligent är en helt annan sak!

Gör testet själv på Illustrerad Vetenskaps Hemsida 

Tillbaka till rötterna

Jag är som jag skrev i mitt senaste inlägg hemma hos mina föräldrar för att plugga och idag när jag vaknade kände jag ett springande behov av frisk luft. Som av en händelse finns det gott om det här i trakterna och jag begav mig ut i det strålande marsvädret.

Det var en förvånansvärt välgörande aktivitet som fick mig att inse att behovet av natur hos mig ständigt ligger latent och skriker efter uppmärksamhet. Hela min uppväxt har jag haft tillgång till diverse natur i form av skog, strand, hav och sjö och det har nog satt mer prägel på mig än vad jag tidigare insett.

Under min färd ner mot sjön kände jag hur livskraften östes in i mitt av hösten och vintern sargade sinne och jag fick nästan lust att skriva min egna Öppna Landskap eller En Liten Snubbe (Petter). Det lugn som infann sig hos mig var det längesen jag kände och det fick mig att inse att alla som leder ett stressigt liv bör uppsöka naturen för själavård.

Later

Dörrarna

Damn vilken crappy titel det blev på det här inlägget… men men hursomhelst..

Troligtvis kommer det här inlägget inte innehålla någon poäng som helst utan bara vara en dåres dagboksinlägg… Dessutom kommer ni inte fatta vad jag menar, förutom på en generell nivå, vilket kanske är meningen..

I skrivande ögonblick sitter jag hemma hos mina föräldrar där jag har tagit tillfällig tillflykt för att i lathetens anda tillskansa mig gratis mat och undvara mig tiden som alla vardagsbesvär äter upp så jag får tid att plugga.

Eftersom jag självmant har valt att bege mig in på den resa som innebär att man blir Mästare i Strategisk Kommunikation innebär mitt liv mer eller mindre plugg, plugg, plugg, en enstaka fylla och ännu mera plugg.

Denna livssituation innebär i sin essens att tiden för reflektion, avkoppling och beslutsfattande med mera gällande privatlivet blir minimal, Life on hold, if you will…

Problemet är att livet inte tar time-out utan racet fortsätter ständigt och om du inte gasar på blir du omkörd eller kantrad eller krashar i diket i livets Canonball. 

Vissa beslut kräver reflektion vilket i sin tur kräver lugn och ro vilket jag inte är särskilt begåvad med i nuläget. Detta leder till en ambivalens som är utom denna värld vilket jag tror min omgivning inte är särskilt imponerad av.

Samma omgivning är dessutom väldigt “opinionated” (i brist på ett bra svenskt ord) vilket inte gör beslutsfattande enklare. Livet erbjuder en massa dörrar att öppna eller lämna stängda om man så vill. Problem uppstår dock när man öppnar dörrar som enbart leder till återvändsgränder samtidigt som dörren inte går att stänga igen utan betydande uppoffringar.

Problemet är att när man väl har stängt en dörr, går den troligtvis inte att öppna igen hur mycket man än vill, Dörren har gått i baklås och låssmeden svarar inte.

Jag skulle kunna utveckla den här dörrmetaforen ännu mer, men då skulle det troligtvis bli alldeles för uppenbart vad jag menar. Det skulle visserligen kunna innebära fördelar men också nackdelar gällande tolkningen av mitt budskap. Dörren är stängd för tillfället.

Later

Tiden går fort när man har tråkigt

Jag halvvaknar ett antal gånger av att telefonen ringer mellan klockan 10 och 12.

Jobbet, jag svarar inte. Mest som trotsakt eftersom jag flera gånger har sagt att jag inte kan jobba förrän pågående kurs är avslutat, men dessa förbannade bemanningskvinnor har inte rett ut det där med enkel kommunikation eller så skiter dom i vad jag har sagt. Hur som helst…

Jag går upp vid 13:00 och inser att jag är tvungen att tvätta, städa och diska om jag överhuvudtaget ska få något gjort eller ens känna mig hemma i den tvårummare som har blivit min domän sen 1,5 år tillbaka.

Från 13:00 till 17:00 när min tvättid börjar, går tiden utan att någonting överhuvutaget händer. Det är som ett vakuum i universum har letat sig in i min lägenhet och tagit över. Jag vaknar till (jag har dock inte sovit eller ens legat i sängen) och inser att nu är det fan dags att göra något. Vid det här laget är jag på sanslöst dåligt humör och svär över hur man kan få tiden att gå utan att någonting händer.

Mellan när klockan nu närmar sig 22:00 har jag faktiskt fått en del gjort, men det är inget som överhuvudtaget kan räknas som ett helt dagsverke. Jag är mätt, har rena kläder och en tillräckligt damsugad lägenhet, men böcker ligger där orörda och revideringen av bokrecensionen är fortfarande ogjord.

Hela denna beskrivning är ämnad att omkullkasta och förkasta påståendet om att tiden går fort när man har roligt.

Faktum är att tiden går ännu snabbare när man har tråkigt, mycket att göra och inte gör någonting pågrund av den förlamning som kan infinna sig när man vill att saker ska vara på ett visst sätt för att man ska kunna göra något effektivt eller göra något överhuvudtaget.

Imorgon blir förhoppningsvis en annan typ av dag, där jag inte vägrar att göra det jag behöver göra för att jag tycker att jag borde gjort något annat först.

Later