Min listan är inte särskilt creddig, även om jag har utelämnat en del låtar som är totalt ocreddiga i hiphopsammanhang. Det borde egentligen kvitta. Jag älskar musik som kan anses som svår, men jag älskar även musik som är totalt mainstream. Jag vill dock bara tillägga att jag hatar EMO-musik som Neverstore och Dead By April och sån skit. Jag står inte ut med skiten.

Här är min lista i alla fall. Den är inte klar och den kommer inte bli det heller för det är omöjligt. Bland annat eftersom jag inte har lyssnat igenom särskilt många album sen 2006. Jag har inte haft råd plus att det görs för mycket musik nuförtiden. Yeah I said it. Sluta göra så mycket musik!! Vi hinner inte med!  Sen görs så mycket skit också. Nu ska jag lägga till How we do med the gameoch sluta raljera.

00-talets bästa

Så vad har hänt sen sist?

Jag har jobbat en sommar i en hamn och tjänat mitt uppehälle.

Jag har planerat, genomfört och co-hostat en Hip Hop-festival med lyckat resultat. Läs mer här.

Blivit arbetslös och jobbsökande.

Sett två säsonger av Prison Break.

Återförenats med mina favoritserier som börjat sända nya avsnitt, bland annat  Family Guy och Entourage.

Sett nya TV-serier. Bland annat True Blood, The Cleveland Show och inte minst Stargate Universe som är ännu en fantastisk del i Stargate-franchisen. Läs mer om denna fetish här

Bara bullshit nu men jag återkommer.. Jag har ju inget bättre för mig..

W

Frågan har ställts oräkneliga gånger både före och efter Nas’s album Hip Hop is Dead. Det är självklart en svår fråga att svara på och svaret beror nog både på den som frågar och den som svarar samt på hur man definierar Hip Hop.

Just på grund av föregående faktorer tänkte jag dela med mig av mina tankar och åsikter på ämnet, helt utan objektivitet, totalt subjektivt.

Jag är inte gammal i gamet, när det gäller Hip Hop, men allting är relativt. Jämfört med många av ungarna som idag lyssnar på rap-musik är jag nog det, åtminstone i förhållande till vilka artister jag helst lyssnar på och vilka låtar som jag håller som de främsta.

Jag växte in i Hip Hop när jag var i tonåren i mitten och slutade på 90-talet och började lyssna på Nas, Wu-tang, Mobb Deep (som länge var min stora favoriter på östkusten) Dr Dre, Tupac, Snoop plus många fler. Jag lärde mig att älska a Tribe Called Quest, Gang Starr, De La Soul och jag fastnade i den tidsepoken plus/minus några år, dvs ungefär hela 90-talet. Och där är jag kvar i sinnet och önskar ibland till och med att jag kunde återuppleva de åren fysiskt igen.

Det talades länge om realness inom Hip Hop (vilket det faktiskt inte görs lika mycket förutom när Ice T med flera hoppar på Soulja Boy på Youtube) och vad som var äkta och inte äkta. För många handlade det om att inte sälja ut, bli kommersiell och att hålla fast vid gamla ideal. För mig handlar äkthet inom hip hop om enbart en sak. K-Ä-N-S-L-A.

Nämnda artister förmedlade en känsla som på många sätt var obeskrivbar. Beatsen och texterna tog mig till en annan plats (Läs: New York alt Los Angeles) med smutsiga hyreshus, stålmikrofoner, vinylspelare och skivor alternativt soliga gator och vita slitna hus, converse och baggy byxor. Det är framförallt äkta Hip Hop för mig. Återigen: Jag är helt subjektiv.

Jag försöker inte framhäva att Hip Hop nödvändigtvis behöver innebära ghettoromantik, men det är fortfarande något speciellt över känslan jag får av att lyssna på Nas’s Illmatic eller Dr Dre’s The Chronic.Bra undantag är till ghettoromantiken som ändå gav samma typ av känsla, är Tommy Tees 90-talsproduktioner och Petters sjätte sinnet.

Åter till frågan ovan: Är Hip Hop död? Mitt svar är (självklart) ja och nej. På sätt och vis JA, eftersom hittills har jag inte lyckats hitta många artister som kan ta mig tillbaka till den känslan som infann sig när det begav sig, förutom ett antal Dj Premierproducerade spår på en och annan skiva. Många artister har skills både när det gäller rap och beatsnickrande men för mig når det nästan aldrig upp till samma nivå längre. På sätt och vis NEJ eftersom Hip Hop som kulturyttring har spritt sig över hela världen och det finns fortfarande miljontals engagerade i Hip Hop och gör mycket för dess fortlevnad.

Mitt största problem är dock fortfarande känslan och min subjektiva äkthet. På många nya skivor som släpps hör man att hantverket och glöden finns där. Beatsen och rimmen är ofta väldigt välproducerade men andan finns inte kvar (återigen subjektivt). Jag bläddrar igenom spåren på spotify i hopp om att hitta något som kan återskapa den klassiska känslan. Jag misslyckas (nästan) varje gång. Kanske beror det på musiken, kanske på mig. Kanske är jag bara en bakåtsträvare som letar efter något som för längesen försvunnit. Vem vet..

Laters

W

Ps. Jag hade kunnat skriva mycket mer på det här ämnet. Egentligen är jag mer nyanserad och det finns höjdpunkter i bruset, men det får ske en annan gång

DS.

Nu har jag inte skrivit på länge oh den här bloggen förtjänar egentligen inte att leva, men jag tänkte återuppliva den nu med hjälp av lite ny musik som jag tycker att ALLA borde lyssna på.

Först ut : BOB vs Bobby Ray (Mixed by Don Cannon & Green Lantern)

Riktigt bra sommargrejer, Låten Voltage med Playboy Tre och Mickey Factz (Håll utkik!) borde vara årets hit, fattar inte att den inte spelas på radio! Ladda ner mixtapet här bobvsbobbyraymixtape.zip och lyssna på VOLTAGE längst ner. En utförligare recension kommer troligtvis kanske senare om jag har lust och tid.

I Veckan kommer dock en recension på La Coka Nostra konsterten och ännu lite senare på deras album A brand you can Trust som kommer ut den 14:e Juli. Stay Tuned!

Laters

Har helt enkelt ingen lust längre. inspirationen finns inte längre tillgänglig.

livet kallar…

Får se om jag livar upp igen eller om jag stänger ner för gott…

Later for ya playahaters…
W

Jag missade det förra året, vilekt var extremt störigt eftersom The Pharcyde, men men vad gör man. Kolla in Supernaturals Freestyle av lineupen för detta året! Helt sjukt!

W

Guerilla Union/Myspace: Rock The Bells 2009 Lineup Freestyle

Its the return of boom bap, Yeah Hip Hop’s back

Listen up Listen up, This is somethin’ yall need to hear!

st them girl